Vår underbara lilla hund

Det är inte kostigt att Svea är populär och att hon charmar alla... Vilken otroligt vacker hund vi har!

Vi älskar dig!

//Husse & Matte

Idag blev jag 6 månader

Idag blev jag sex månader gammal. Detta gjorde att jag var en dag för ung för att vara med på utställningen i Vallentuna som mina kompisar Nelly och Sussie var med på. Men jag, Matte och Husse var där och hejjade på dem.

Det var så roligt för det var sååå många hundar. Jag ville leka med alla eller i alla fall hälsa på dem. Men Matte och Husse gjorde klart för mig att det inte var läge ett vare sig leka eller artiga hälsningar. Tydligen fanns det vissa Hussar och Mattor som ville att deras hundar skulle vara fina och kammade och att de blev tuffsiga om jag hälsde.

Så jag fick ligga och titta på alla och det var spännande bara det!

Vi träffade min mamma Kiilas kennel som var där och ställde ut, Black Blossom. De kände snälla Annika och tyckte att jag va jättesöt=)

Här kommer lite bilder från utställningen.

Jag, på väg till utställningen

Nellie blev bäst i valpklassen

Sussi var lugn och fokuserad

Jag var oxå lugn när jag väl kommit på plats

Jag och Matte när vi hejjade på de Finska Lapphundarna

//Svea

Matte - inte den vassaste kniven i lådan!

Här fortsätter cirkusen i jakt på att Matte ska komma iform.

I onsdags hittade jag henne i matrummet med en massa konstiga föremål runt omkring sig. Hon tog upp ett föremål, det verkade tungt för matte stånka och stönade. Ändå fortsatte hon att lyfta och böjja på ben och armar och ståkade. Jag försökte varna henne genom att säga att det där verkar som en dålig idé. Men Matte verkade inte lyssna på mig och efter ett tag kom Husse och sa att jag skulle vara tyst och följa med honom in i vardagsrummet istället.

När Matte var klar verkade hon trött men glad och lycklig. Det var sista gången jag såg henne le...
Igår började hon att klaga lite när vi gick till jobbet. Tydligen hade hon lite ont i benen...Ja, det var ju precis de som jag försökte säga till henne skulle hända när hon höll på sådär!!!
Efter en dag på kontoret så var det dags att gå hem. Då var det ännu mer stånk och stön och klagomål på att benen inte var gå-bara.

I morse släpade hon bokstavligen benen efter sig när vi gick till jobbet. Hon såg mycket smmanbiten ut och bitvis såg det ut som om hon skulle gråta.
Dock säger Matte att detta inte hindrar henne, imorgon ska hon göra om det...

Som sagt, Matte är inte den vassaste kniven i lådan!

//Svea

Tokiga Matte

Matte har bestämt sig för att bli fit. Ja, hon säger det i alla fall till Husse.
Detta är en cirkus som är ganska rolig att titta på. Matte har slutat äta socker och de första dagarna var hon ett litet åskmoln som drog runt.
Hon har köpt böcker om styrketräning och anmält sig och Husse och några till Bellmanstafetten. Jag vet inte riktigt vad det är men tydligen har det något att göra med Mattes löparskor. Hon sprang runt och fäkta med händerna och sa fula ord när hon upptäckte att "någon" bitit av skosnörerna på dem. Måste vara samma monster som bet av bredbandskabeln i samband med att jag flyttade in.

Men som om detta inte var nog så har Matte gått och sålt sin bil och säger att vi ska gå till jobbet i fortsättningen. Jag trodde att hon skojade men icke! Nu blir man uppdragen ur sin skönhetssömn för att gå till jobbet. BOKSTAVLIGEN!

Men det är ganska mysigt och vi har kul när vi knatar. Matte är förstås inte helt upplärd i hur hon ska gå i koppel men jag sköter mig kanon! Det bästa är när vi går hem från jobbet för då är Matte på ett strålande humör.
När vi kommer in genom vår port tävlar vi alltid upp för trapporna. Matte säger jämt att förstapris är att få ligga bredvid Husse i sängen. Pytsan, jag vinner varje gång ändå slutar det med att jag får sova på golvet...

//Svea

Det finns en tjej som hittat in i Mattes hjärta

För varje dag som går så letar sig Svea längre och längre in i mitt hjärta.
Hon är en liten envis tjej som ställer livet och tillvaron på kant för Matte och Husse men oftast är hon otroligt enkel att ha att göra med.

När vi fick henne var hon söt, ja hon var verkligen söt som socker. Nu några månader senare är hon fortfarande söt men hon har en sådan personlighet som gör henne oemotståndlig och otroligt charmig. Det finns ingen som Svea inte kan charma!

Eftersom det här är min första hund är jag otroligt fascinerad över hur hennes personlighet kan lysa igenom så mycket och att jag kan förstå vad hon vill, oftast i alla fall=)

Jag faschineras också över att hon förstår mig, vad jag vill att hon ska göra och även vad jag inte vill att hon ska göra.
Jag förstår inte riktigt hur livet var innan Svea kom. Hon är verkligen en i familjen och hon har även tagit vänner och kollegor med storm.

Det finns en tjej som smygit sig in i mitt hjärta och hittat en speciell plats. Och det är jag glad för!

Puss på dig Svea-tjejen!

//Matte